Linje SM 2016
Linje SM kördes på en mycket teknisk varvbana i centrala Västerås. Varvet var på dryga 10 km skulle klaras av tio gånger, med otaliga skarpa svängar, branta knix och dessutom någon kilometer knögglig kullersten. Banan påminde alltså till mycket om ett GP-lopp.
MCK hade fyra damer till start: Jeanette, Moa, Annika och Kristina. Hanna kom tyvärr inte till start då hon fortfarande led efter sviterna av en hjärnskakning. Startfältet på 41 damer höll hög klass med världsettan Emma Johansson som solklar favorit, men även övriga svenska proffs som OS-klara Sara Mustonen och Emilia Fahiln. Dessa tre kom även, inte oväntat, att ta hand om medaljerna. Moa blev enda MCK:are att fullfölja det tuffa loppet och slutade på en fin niondeplats efter att ha suttit med tätklungan drygt halva loppet. Övriga MCK-cyklister plockades tyvärr av banan (tillsammans med hela tre fjärdedelar av startfältet) då tävlingsledningen ansåg att avstånden till täten blivit för stort och man ville släppa på trafiken i stan.
Moas racerapport: Jag var riktigt laddad inför linjeloppet. Banan var väldigt teknisk, som ett GP-lopp, med mängder av svängar och igångdrag och bara korta backar. Helt klart en bana som passade mig bättre än de två föregående årens SM (som innehållit långa sega backar: Kinnekulle och Gesunda). Vi visste att det gällde att sitta bra till i klungan: långt fram innan man gick in på de kurviga partierna för att slippa den värsta gummibandseffekten. Trodde väl inte att det skulle gå så fort i början, men redan i första lilla backen trycktes det på lite extra. Jag passade på att ta i lite extra jag med, och skaffade mig en bra position inför svängarna. Redan här började det nog droppa av cyklister bakåt. Kullestenssträckan var knepig, vi är ju inte så vana med sånt underlag här i Sverige.
Andra varvet gick riktigt fort och någonstans här bildades en tätklunga på en 14 cyklister. Jag fick bitvis ta i rejält för att hänga med, och låg i ärlighetens namn ofta och sladdade i svansen. Ett par gånger var vi ett par stycken som tappade och fick vi jaga ifatt. Det var särskilt en sväng, in på vad som såg ut som en smal garageuppfart, följt av ytterligare en skarp sväng uppför en brant backe strax innan kullerstenssträckan som var extra tuff. Här passade givetvis Emma Johansson på att ta i lite extra och riktigt plåga oss andra.
Efter ungefär halva loppet kom också en så pass hård attack att bara halva tätgruppen lyckades hänga med, och här fick jag ge mig. Dock inte i dåligt sällskap då även Emmy Thelberg (Stockholms CK) och Frida Knutsson (Ormsalva) åkte av samtidigt, och ytterligare några riktigt starka tjejer hade tappat och låg bakom oss. Frida var vid det här laget riktigt trött och fick släppa, medan jag och Emmy fick igång ett bra samarbete och började köra partempo. Kändes lite som att man fick koppla in en helt annan motor här, första halvan av loppet handlade om att bitvis maxa och ta i (snittpuls på snabbaste varvet på 183, vilket är min mjölksyratröskel och sisådär 95% av min maxpuls, och dessutom med ryck på ytterligare högre puls). Det orkar man givetvis inte hur länge som helst. Andra halvan handlade istället om att koppla in "dieselmotorn": få till en jämn bra rytm, låta pulsen gå ner litegrann till stabila nivåer utan syra och ställa in sig på att jobba på, länge (puls 160-175).
Vi förväntade oss nog att det skulle komma några cyklister bakifrån och ansluta, eftersom vi ändå bara var två och inte körde alltför fort, men efter att Frida släppt såg vi ingen över huvudtaget. Vi bestämde oss för att samarbeta hela vägen in i mål, det funkade bra och vi visste att vi skulle ha chans på bra placeringar, troligen topp 10 bara vi höll ihop. Det blev några långa sega varv i värmen (26-27 grader och gassande sol) innan vi rullade in på upploppet tillsammans. Vi bestämde oss att dra en spurt lite för skojs skull sida vid sida från skylten med 100 meter kvar och jag kom i mål strax före på en niondeplats. Fixade därmed ett av mina säsongsmål med en topp 10-placering på SM! Extra kul eftersom startfältet var så pass stort och så många bra cyklister var med, alla som kom i mål före är proffs och/eller landslagscyklister. Inte illa av en heltidsarbetande dataforskare!
